Carregant...
Fitxers
Tipus de document
ArticleVersió
Versió publicadaData de publicació
Tots els drets reservats
Si us plau utilitzeu sempre aquest identificador per citar o enllaçar aquest document: https://hdl.handle.net/2445/222621
Etnoarqueología y arte rupestre en el siglo XXI: de la analogía directa a la redefinición del método arqueológico
Títol de la revista
Director/Tutor
ISSN de la revista
Títol del volum
Recurs relacionat
Resum
[spa] El recurso a la información etnográfica en los estudios de arte rupestre no es una novedad. Las primeras referencias datan ya de finales del siglo XIX, con las teorías totémicas del arte rupestre Paleolítico europeo. Desde ese momento y durante décadas se ha recurrido a analogías directas desarrolladas a partir de datos etnográficos para defender la existencia de similitudes tecnológicas, económicas y sociales entre grupos humanos pasados y presentes, y proponer teorías interpretativas para tradiciones artísticas pasadas. Entre los investigadores
que han abrazado estas teorías destacan Reinach y Breuil con la magia simpática, o Lewis-Williams, Dowson, Clottes con el chamanismo.
Otros, como Leroi-Gourhan o Laming Emperaire, han criticado el uso del paralelismo etnográfico como herramienta para interpretar el arte prehistórico, con el argumento de que las diferencias entre sociedades pasadas y presentes son demasiado grandes para que este enfoque sea eficaz.
Este artículo ofrece argumentos en favor del uso controlado de los datos etnográficos para interpretar el arte rupestre de las sociedades pasadas, analiza los usos de la etnoarqueología para el estudio del arte rupestre Paleolítico en las primeras etapas, reflexiona sobre sus principales limitaciones y analiza el potencial de la etnoarqueología como herramienta para construir un marco teórico y metodológico más crítico a la hora de analizar el arte rupestre antiguo. Nuestras reflexiones se basan en su mayor parte en nuestra experiencia etnoarqueológica en el oeste de la Tierra de Arnhem y la región de Barunga (Territorio del Norte, Australia).
[eng] The use of ethnographic information to inform rock art research is not new. The first reference to this dates to the late nineteenth century, when totemism was used to interpret European Palaeolithic art. Since then direct analogies developed from ethnographic data have been used to argue for technological, economic and/or socially similarities between human groups in the present and past, and to interpret past forms of art. Researchers have embraced these theories include Reinach and Breuil on sympathetic magic; and Lewis-Williams, Dowson, Clottes concerning shamanism. Others, such as Leroi-Gourhan and Laming Emperaire, have criticised the use of ethnographic parallelism as a tool for interpreting prehistoric art on the grounds that the differences between past and present societies are too great for this approach to be effective. This paper presents an argument for the controlled use of ethnographic data to interpret the rock art of past societies. It explores the early uses of ethnographic data to study Palaeolithic rock art, reflects on the primary constraints of this data and discusses the potential of ethnoarchaeology as a tool for building a more critical theoretical and methodological framework to analyze ancient rock art. Our thoughts are largely based on our ethnoarchaeological experience working in Western Arnhem Land and the Barunga regions (Northern Territory, Australia).
[eus] Labar arteari buruzko ikerketetan informazio etnografikoaren baliabidea erabiltzea ez da berritasun bat. Lehendabiziko erreferentziak XIX. mende amaieran agertuko dira, Europako Paleolitoko labar artearen teoria totemikoekin batera. Garai horietatik, eta zenbait hamarkadetan zehar, datu etnografikoetatik garatutako analogiez baliotu dira dira gaur egungo eta iraganeko giza taldeen arteko antzekotasun teknologiko, ekonomiko eta sozialen existentzia, eta baita iraganeko tradizio artistikoen interpretazio teoriak proposatzeko. Teoria horiek onartu dituzten ikertzaileen artean, Reinach eta Breuil magia sinpatikoan, edota Lewis-Williams, Dowson, Clottes txamanismoan nabarmentzen dira. Beste batzuek, Leroi-Gourhan eta Laming Emperairek bezala, paralelismo etnografikoaren erabilera kritikatu dute, historiaurreko artea interpretatzeko tresna gisa, gaur egungo eta iraganeko gizarteen arteko desberdintasunak handiegiak direla argudiatuz, ikuspuntu hau balizkoa izateko. Artikulu honek, iraganeko gizarteen labar artea interpretaziorako datu etnografikoen erabilera kontrolatuaren aldeko argudioak aurkezten ditu, paleolitoko labar artearen ikerketaren lehendabiziko urratsetan izandako etnoarkeologiaren erabilerak aztertzen ditu, bere muga nagusiei buruzko hausnarketa egiten du eta etnoarkeologiak antzinako labar artearen ikerketarako oinarri teoriko eta metodologiko kritikoagoa eraikitzeko orduan tresna gisa duen potentziala aztertzen du. Gure gogoetak, gehienbat, mendebaldeko Arnhem Lurraldean eta Barunga eskualdean (Ipar Lurraldea, Australia) garatutako esperientzia etnoarkeologikoan.
[eng] The use of ethnographic information to inform rock art research is not new. The first reference to this dates to the late nineteenth century, when totemism was used to interpret European Palaeolithic art. Since then direct analogies developed from ethnographic data have been used to argue for technological, economic and/or socially similarities between human groups in the present and past, and to interpret past forms of art. Researchers have embraced these theories include Reinach and Breuil on sympathetic magic; and Lewis-Williams, Dowson, Clottes concerning shamanism. Others, such as Leroi-Gourhan and Laming Emperaire, have criticised the use of ethnographic parallelism as a tool for interpreting prehistoric art on the grounds that the differences between past and present societies are too great for this approach to be effective. This paper presents an argument for the controlled use of ethnographic data to interpret the rock art of past societies. It explores the early uses of ethnographic data to study Palaeolithic rock art, reflects on the primary constraints of this data and discusses the potential of ethnoarchaeology as a tool for building a more critical theoretical and methodological framework to analyze ancient rock art. Our thoughts are largely based on our ethnoarchaeological experience working in Western Arnhem Land and the Barunga regions (Northern Territory, Australia).
[eus] Labar arteari buruzko ikerketetan informazio etnografikoaren baliabidea erabiltzea ez da berritasun bat. Lehendabiziko erreferentziak XIX. mende amaieran agertuko dira, Europako Paleolitoko labar artearen teoria totemikoekin batera. Garai horietatik, eta zenbait hamarkadetan zehar, datu etnografikoetatik garatutako analogiez baliotu dira dira gaur egungo eta iraganeko giza taldeen arteko antzekotasun teknologiko, ekonomiko eta sozialen existentzia, eta baita iraganeko tradizio artistikoen interpretazio teoriak proposatzeko. Teoria horiek onartu dituzten ikertzaileen artean, Reinach eta Breuil magia sinpatikoan, edota Lewis-Williams, Dowson, Clottes txamanismoan nabarmentzen dira. Beste batzuek, Leroi-Gourhan eta Laming Emperairek bezala, paralelismo etnografikoaren erabilera kritikatu dute, historiaurreko artea interpretatzeko tresna gisa, gaur egungo eta iraganeko gizarteen arteko desberdintasunak handiegiak direla argudiatuz, ikuspuntu hau balizkoa izateko. Artikulu honek, iraganeko gizarteen labar artea interpretaziorako datu etnografikoen erabilera kontrolatuaren aldeko argudioak aurkezten ditu, paleolitoko labar artearen ikerketaren lehendabiziko urratsetan izandako etnoarkeologiaren erabilerak aztertzen ditu, bere muga nagusiei buruzko hausnarketa egiten du eta etnoarkeologiak antzinako labar artearen ikerketarako oinarri teoriko eta metodologiko kritikoagoa eraikitzeko orduan tresna gisa duen potentziala aztertzen du. Gure gogoetak, gehienbat, mendebaldeko Arnhem Lurraldean eta Barunga eskualdean (Ipar Lurraldea, Australia) garatutako esperientzia etnoarkeologikoan.
Matèries (anglès)
Citació
Citació
DOMINGO, Inés, MAY, Sally k., SMITH, Claire. Etnoarqueología y arte rupestre en el siglo XXI: de la analogía directa a la redefinición del método arqueológico. _Kobie. Serie Anejo_. 2017. Vol. 16, núm. 163-180. [consulta: 21 de gener de 2026]. ISSN: 0214-7971. [Disponible a: https://hdl.handle.net/2445/222621]